Lorres musikhörna

Musik, jazz, klassiskt, rock, litteratur, film, konst, kulturhistoria osv.

söndag, december 15, 2013

KRAFTWERK PÅ TYSKA MOTORVÄGAR

Få skivor har haft sådant avgörande inom sin nisch (elektronisk pop / syntpop / electronica) som "Autobahn" (Philips LP 1974) med tyska Kraftwerk. Den kallades ofta för "Krautrock", den där tyska (västtyska) grenen av progressiv rock som tog Mini-Moogar, sequensers och trummaskiner som främsta redskap.

Kraftwerk från Düsseldorf bröt med hela konceptet popgrupp (gitarr, gitarr, bas, trummor). Visserligen hade många rockgrupper haft klaviatur-instrument, ibland inklusive synthesizers.

Men Kraftwerk bröt mot detta också. Istället hade kvartetten denna sättning: Synt, synt, synt och synt. Det var något helt nytt. I bagaget fanns en tysk tradition av avantgarde och konstmusik, främst Karlheinz Stockhausen, pionjär inom elektronisk musik på 1950-talet. I andra bagen fanns t.ex. brittiska Pink Floyd och King Crimson.

Kraftwerk, med bl.a. syntspelarna Ralph Hütter och Florian Schneider, hade gjort några obskyra skivor när de 1974 fick en otippat, internationellt genombrott med "Autobahn". Resten är historia. De arbetade med medvetet enkla melodier, harmonier, rytmer och former. De melodiösa slingorna är nästan barnviselika. Deras avantgarde låg helt i syntklangerna, i det futuristiska soundet. Och i framtoningen. De odlade en slags torr humor med stor självironi, i de robotlika skepnaderna.

Titellåten "Autobahn" är ett 22 minuter långt epos. En programmusik som frammanar bilden av att köra bil på ändlösa, tyska motorvägar, Med ljud av vägdunket, vindrutetorkare och bilradio som ställs in. Den korta sångtexten lyder torrt, "Wir fahr'n, fahr'n, fahr'n auf dem Autobahn...."

Inga budskap, ingen "mening". I tider av gröna vågen och politiska tendenser kommer Kraftwerk med en helt neutral skildring av bilism. Det är en slags popkonst som är avväpnande och nu framstår som tidlöst aktuell. Det är ett fascinerande, humoristiskt och - faktiskt, drömmande vackert stycke musik.

Det övriga spåren handlar om kometer, midnattshimmel och morgonpromenad (med en gnutta natur i form av fågelsång). Här växlar musikerna än så länge med några akustiska instrument, tvärflöjt och akustisk gitarr. Senare skulle Kraftwerk driva elektroniken och robottemat in absurdum. De skulle bli världsberömda, vägledande - och på det personliga planet ständigt lika gåtfulla.

Betyg: *****