DEN MAGNIFIKA KÖLN-KONSERTEN

"The Köln Concert" (ECM live-2LP 1975) är ett av världens mest kända musikalbum. Det är storsäljaren hos det annars smala kvalitetsmärket ECM.

Mästerpianisten Keith Jarrett hade spelat jazz med Charles Lloyd och Miles Davis. Han tände aldrig på den elektriska funken som dominerade jazzscenen på 1970-talet. Istället ömmade han för den hederliga, oslagbara flygeln ("akustiskt piano" som det kallades ett tag).

Jarrett fick ett bra kontakt på västtyska ECM (som också hade sin bas i Oslo). Han spelade in bl.a. kvartett-skivor med norske Jan Garbarek och svenske Palle Danielsson. Och han spelade solo. Helt solo. Bara Keith Jarrett, en stor flygel. Det blev hans kännemärke. Långa, ändlösa improvisationer som började från noll och fick tillåtas växa ut på längden.

Det finns flera sådana seanser. Men ingen är så känd som detta live-album inspelat på Kölns opera i januari 1975. Det är ett magnifikt verk. Keith Jarrett slår an första tonen, fångar in lyssnaren i en impressionistisk skönhet. Sedan trollbinder han med fantastiska utflykter. Vackra, monotont suggestiva, intensiva. Ibland går associationerna till Robert Schumann eller Claude Debussy. Det enda som hörs förutom pianot är Jarretts egna ylanden och stånkande. Publiken sitter knäpptyst. När applåder bryter ut efter LP-sida 1 kommer de som en överraskning.

"The Köln Concert" är förstås fantastisk. Den förtjänar alla lovord i sin andäktiga koncentration. Ändå kan jag ha invändningar mot Jarretts solo-utsvävningar. De funkar utmärkt på detta album. Andra gånger kan det bli för långdraget, för storvulet, för egotrippat. Som virtuos jazzpianist i den generationen föredrar jag trots allt rivalen Chick Corea och hans mera överskådliga verk.

Betyg: ****