JONI MITCHELL -  FÖRDJUPNINGAR

Vad passar bättre att matcha "Hits", än en andra volym som heter "Misses" (Reprise saml.-CD 1996)? Härligt att forska vidare i Joni Mitchells stora produktion.

"Misses" är minst lika intressant. Här är mera av udda spår, oväntade utflykter. Jag antar att båda volymerna är i hennes eget urval.

Medan "Hits" hade fokus på hennes akustiskt präglade visperiod åren runt 1970-71 (med några undantag), tar "Misses" ett större grepp över hela hennes dittillsvarande karriär, och får därmed större stilmässig bredd. Ta t.ex. ett spår som "The Wolf that lives in Lindsey" från albumet "Mingus" (1979). En extremt avskalad, karg ballad med ljudspår av ylande vargar. Intressant val, verkligen inte någon av hennes mer lättsmälta inspelningar.

Eller spår som "The reoccuring dream" från "Chalk Mark in a Rain Storm" (1988) och "Sex kills" från "Turbulent Indigo" (1994). Låtar med stora, abstrakta ljudbilder i mera elektroniska landskap. Långt från den väna visstilen på vispop-albumen à la "Clouds" (1969).

Utsökta sånger är också "Harry's House / Centerpiece" från "The Hissing of Summer Lawns" (1975). Ännu en stark, episk berättelse och här från hennes sofistikerat jazzfärgade period. Hon hade vid denna tid övergivit rimmade verser och skapade istället friare textflöden som stämde precis med de jazz- och jazzrock-musiker hon omgav sig med. Till exempel spelar Jaco Pastorius (elbas) och Wayne Shorter (sax), båda från Weather Report, på hennes album "Hejira" (1976) som vi hör titelsången från på denna samling.

Vid den tiden, senare delen av 1970-talet, befann sig i Joni Mitchell någonstans i den kaliforniska, skönt tillbakalutade "Västkustrock" som också formades av starka personligheter, virtuosa musiker och kristallklart ljud. Men självklart var hon i första hand sin egen. En individualist som skapade sina egna uttryck och inspirerade tusentals yngre singer / songwriters.

Betyg: ****