INÅTVÄND ROBBAN I ETT LITEN RUM

Robban Broberg hade gjort en helomvändning runt 1971. Från den glade, goe underhållaren som charmade alla med skojiga, småfräcka schlagervisor i Hylands Hörna och i radion.

Till något annat. En lågmäld, inåtvänd poet som hade fått nog av nöjesbranchen. En sökare som blivit politiskt radikal och därför sällade sig till progg-fåran. Men kanske mera en känslig sökare i fråga om mänskliga relationer.

Den stora TV-publiken trodde att han försvunnit helt. De märkte inte hans hemmagjorda skivor som gavs ut på alternativa bolag utan någon som helst marknadsföring. Men även inom progg-rörelsen kändes han som en udda fågel.

"Vem är det som bromsar?" (RKOB LP 1974) gavs ut under namnet Robert Karl-Oskar Broberg. Han hade helt tröttnat på rollen som "Robban". Det är verkligen ingen skiva som gör väsen av sig. Robert själv plus Peter Clemmedson (gitarr) och Arne Franck (bas), båda från Hoola Bandoola Band. Robert sjunger och spelar lite piano och gitarr. Inspelat i all enkelhet "live at hemma".

Men det är en skiva jag tycker om. Titellåten "Vem är det som bromsar, / och vem är det som skjuter på? / och vem sitter i baksätet med händerna för ansiktet / och tittar på?" - den börjar och avslutar LP:n - överraskar med en ilsken, bluesig fuzz-gitarr.

Men annars är det lågmälda ballader med titlar som "(Det är så lätt man fastnar i) Myterna om sig själv", "Arbetet börjar (dagen efter den ideologiska diskussionen kvällen före)" och "En framtida vision av en skyddslös kommunikation". Djupt mänskliga sånger som Robban sjunger med sin alltid osvikliga talang för bra melodier. Och i en enkelhet nära den skiffle han en gång började med.

I "Sch - säg inte som det är!" spökar den då mycket aktuella IB-affären. Ibland kan några texter hamna i tidstypiska vänsterfraser. Men oftare är det just det psykologiska han fångar så fint. Som den både komiska och insiktsfulla "Ensam i den stora bussen", om vardagsfobier i en folksamling.

Betyg: ***