HANCOCKS FUTURISTISKA FUNK

Omslaget är inte vackert. Det var sällan Herbie Hancocks skivomslag. På "Man Child" (CBS LP 1975) driver han vidare den energiska, futuristiskt elektriska funk som han tagit patent på inom jazzrock och fusion.

Då tyckte jag att denna skiva med Herbie Hancock kändes rätt exterm, men bra. Det var monotont upprepad funk som pressades längre och längre till bristnings-gränsen var nära, och DÅ kom det förlösande ackordbytet.

Idag är det tydligt att det är denna typ av fusion som överlevt och stått sig bäst. Det går en rak linje från Herbie Hancocks funk till Material, till Prince, hiphop och techno. Det är annorlunda än de ständiga kullerbyttorna hos Chick Corea och Mahavishnu, som kanske har svårare att vinna gehör idag.

Men "Man Child" med Herbie Hancock börjar fräckt. Riktigt fräck. "Hang up your hang ups" är just en sådan där samplad synt-slinga som körs om och om igen, medan komp och feta blåsare fyller i. Allt ligger på ett ackord och drivs in i ett smittsamt, dansvänligt sväng. Bennie Maupin spelar solo på tenorsax. Blåsare och komprytm växer till en ohejdbar ljudvägg. Så till slut, där byts ackord till en befriande kvint, och Hancocks härliga pianosolo tycks flyga på vingar.

Det är alltså en stor orkester på denna skiva, i motsats till kvintetten på "Head Hunters". Men Bennie Maupin var Hancocks ständige saxofonist. Här finns också Wayne Shorter (från Weather Report) på sopransax. I blåssektionen finns tunga tromboner. Och Ernie Watts på sax (han spelade vid denna tid med så olika musiker som Herb Alpert, Björn J:son Lindh och Frank Zappa).

I rytmen finns gitarristen "Wah-Wah" Watson som verkligen spelar wah-wah-gitarr. Inga solon att tala om, utan ett effektivt wah-wah som förstärker funkrytmen. Och största överraskningen - Stevie Wonder! Han sjunger inte. "Man Child" är som de flesta jazzrock-skivor instrumental. Men Stevie Wonder spelar lysande munspelsolo på funkiga "Steppin' it out".

Och så fortsätter "Man Child". Stötiga uptempo-låtar och några lugnare nummer. Men ständigt samma repititiva funk. Det är både dansvänligt och lyssnarvänligt idag. Föga överraskande har spåren på denna skiva varit populära att sampla bland nutida hiphop- och r'n'b-artister.

Betyg: ***