GEORGE DUKE OCH AURAN

Den fantastiske musikern George Duke avled tidigare detta år. Han spelade med Frank Zappa & The Mothers redan runt 1970, och var den som tillförde soul och jazzfunk. För hur breda gamla Mothers än var musikaliskt, så soul kunde de inte.

George Duke spelade elpiano och klaviaturer på de jazzrockiga utflykterna på "Waka Jawaka" och "Grand Wazoo", och var Zappa trogen under hela första halvan av 1970-talet. Dessutom sjöng han bra, i en ljus, soulig falsett.

Efter inhopp hos bl.a. Billy Cobham hade George Duke också börjat göra egna soloalbum. "The Aura will Prevail" (BASF LP 1975) var hans tredje. Det är ett helgjutet, stilsäkert fusion-album där Dukes storhet kommer till sin rätt - som musiker och sångare, men också som utmärkt låtskrivare.

Den trio som spelar på skivan är George Duke på klaviaturer och sång, Alphonso Johnson på elbas och Leon "Ndugu" Chancler på trummor. De två senare alltså samma fenomenala musiker som spelade på nyss nämnda "Tale Spinnin'" med Weather Report samma år. På några spår tillkommer Airto Moreira på slagverk och några stämsångerskor.

Redan i inledningen "Dawn" slår Duke an tonen i underbara ackord och lägger ut varma mattor av coolt, småfunkiga stämningar. Det är vackert. Sedan varvas numren instrumentalt och vokalt. Det finns en mjukhet och känslighet också i de snabbaste jazzrock-numren. Duke hade alltid en fin känsla för melodier och utvann förföriska klanger ur all högteknologi.

Zappa dyker på sätt och vis också upp också här. "Echnida's arf" fanns med på "Roxy & elsewhere", och Duke sjunger "Uncle Remus" från "Apostrophe (')", nerbantad till en långsam, markerad  pianoballad.

Betyg: *****