FÄRGSPRAKANDE VÄDER-RAPPORT!

Weather Report blev vid den här tiden bättre och bättre. De hade klar vindriktning och fri sikt framåt. Albumet "Tale Spinnin'" (CBS LP 1975) var lika härligt livsbejakande som nunorna och bildcollaget på omslaget.

Joe Zawinul fortsatte att skriva snygga jazzrock-låtar, liksom Wayne Shorter. Det två var de äldsta och fasta medlemmarna, med erfarenhet av jazz med bl.a. Cannonball Adderly och Miles Davis på 60-talet.

Men nu var det elektrisk fusion som gällde. Modern volym-stark jazz, och här gick Weather Report i bräschen. Zawinul (född i Österrike) var geniet bland sina synthesizers, elpianon och allehanda elektronik. Han var en färgstark bohem, i centrum i sina stickade mössor och stora mustasch.

Shorter spelade tenorsax och sopransax i en egen, lätt klagande stil. De övriga musikerna var betydligt yngre, och de växlade påtagligt ofta. På denna skiva var det underbare, funkige basisten Al Johnson (eg. Alphonso Johnson). Där var den smidige, snabbflyktige trumslagaren Leon "Ndugu" Chancler. Och så Alyrio Lima på diverse slagverk, som jag inte vet mycket om.

Just så var Weather Reports säregna sättning: Klaviatur, saxofon, elbas, trummor, extra slagverkare. Den sättningen höll de fast vid, fast folk i rytm-sektionen kom och gick. Ett kännetecken i gruppens sound var också frånvaro av gitarr.

"Tale Spinnin'" innehåller sex snygga, svängiga, färgrika låtar. "Man in the green shirt" inleder. Ndugu slår in en snabb trumvirvel, synt, sopransax och rytm drar iväg på en hisnande resa. Deras musik lyckades ofta frammana någon slags panorama-perspektiv, med sina rytmer, svepande melodi-linjer och rika detaljer.

Snabb är också "Freezin' fire", medan "Between the thighs" (en fräckis-titel?) är mera rumlande svängande, med två slagverkare i läckra motrytmer. Lugnt tempo blir det i det mystiskt, vackra "Badia" (syftar det på en ort i Bangladesh? Eller möjligen på Bahia i Brasilien?) Josef Zawinul hade stort intresse för musiketnologi. Den stillsamma "Badia" blir här en palett av sällsamma klangfärger.

Ett lugnt spår är också avslutande "Five short stories", en duett mellan Zawinul och Shorter. Men annars är det hela bandet i snabba, härliga rytm- och klangfester. Färgsprakande som fyrverkerierna i collaget på det snyggt designade omslaget.

Betyg: *****