OCH NÅGRA SVENSKA PIONJÄRER

Redan i slutet av 1950-talet nådde en liten gnutta rock'n roll det svenska folkhemmet. De svenska "rockkungar" som glatt imiterade Elvis eller Tommy (Steele, nu bortglömd) hade svårt att slå rot och lät mer än lite svajiga. Det mesta blev rätt jönsigt och denna tidiga svenska rockhistoria känns blank.

"Rotmosrock : Den första svenska rocken 1953-1959" (Svenskt Rockarkiv / Amigo saml.-CD 1997) är gjord i rent studiesyfte av musikforskarna Holger Larsen och Per-Erik Brolinson. Det är därför helt på sin plats att mycket av innehållet är töntigt och åldrat.

Men man kan också vända på det. S-Å dåliga var inte alltid dessa pionjärer som ofta görs gällande. I den mån de inte är glömda. Om man tar det för vad det är, finns skäl att överraskas. Sven-Ingvars sjunger "Diana / Buona Sera" i en inspelning från 1958, långt innan de var kända som dansband. Även Robban (Broberg) dyker upp som skiffle-sångare. Och en tidig Siw Malmkvist är hel rätt i sammanhanget.

Den ende som verkligen står sig som rocksångare här är Owe Thörnqvist. Hans "Rotmosrock" (1956) har gett namn åt samlingen. Han var sann pionjär, fast ingen förmodligen skulle kommit på tanken att kalla honom rocksångare då. Även Rock-Olga var pionjär. Rolig kuriosa är också "Den rockande samen" med "Jokkmokk-Rokk" (1959), inspirerad av Thörnqvist.

Men dess emellan "Rock-Rolf och hans Satelliter" och annat saligen bortglömt. Hela samlingen avslutas med en klackspark, Martin Ljung "Rock-Fnykis" (1958) som driver med hela trenden.

Betyg: ***