EDITH PIAF SJUNGER LIVE

"The Legendary Edith Piaf" (EMI live-saml.-CD 1989). Ja, den titeln med Edith Piaf talar ju verkligen sant. Denna skiva kunde tyckas överflödig, eftersom det är live-versioner av i stort sett samma repertoar som på tidigare nämnda, utmärkta samlingen "Edith Piaf - L'immortale".

Men jag tar så gärna med den ändå. Helt enkelt därför att Edith Piaf var så bra att jag vill höra - nästan samma - sånger en gång till. De är lika levande, lika passionerade, lätta, spänstiga och gripande som i studio-originalen.

Denna samling är ett hopkok av konsert-framträdanden på Olympia, Paris, åren 1955-1962, och från den berömda konserten i Carnegie Hall, New York, 1957. Således får vi höra Edith Piaf påannonsera sig själv på bruten engelska ("I sing it when I feel saaad. And I sing it when I feel glaaad.."), och för säkerhets skull sjunger några versrader på engelska ibland, vilket känns obekvämt.

Men det är undtantag. Det är alltså ett gott urval av hennes mest klassiska, älskade sånger vi får höra live. "Heureus", "Padam, padam", "L'accordeoniste", "La vie en rose", "Mon dieu" och "C'est a Hambourg" osv. Samma oemoståndliga känsla och uttrycksfullhet rakt igenom högtalaren. Och samma spänstiga, fina kabaré-arrangemang i orkestern. Här finns också sorgligt vackra visan "Les feuilles mortes" (även kallad "Autumn leaves" eller "Höstens löv") av poeten Jacques Prevert. Och så, naturligtvis, toppas anrättningen med obligatoriska "Milord" och "Non, je ne regrette rien".

Betyg: ****