ÄNNU EN DOS AMERIKANSK 50-TALSROCK

Denna skivan kommer helt i skuggan av den tidigare nämnda, så välgjorda och matiga samlings-dubbeln "Rock'n'Roll & The City" med diverse amerikanska rock'n'roll-artister.

Denna är äldre. "Heroes of Rock'n Roll" (CeDe International saml.-CD 1988). En volym i en serie, förmodligen någon lågprisserie, men även sådana kan ha poänger i dessa sammanhang.

För urvalet är bra. Här är som synes Elvis Presley med "Jailhouse Rock" (1958) liksom Bill Haley och "Rock around the Clock" (1954). Givna standards med Chuck Berry, Little Richard, Jerry Lee Lewis och Buddy Holly. Men även Gene Vincent och Eddie Cochran, som faktiskt inte var med i andra samlingen, och några tyngre rhythm'n blues-nummer.

Dessutom - och det här är kul, det här är ren nostalgi, twistlåten "Red River Rock" med Johnny & The Hurricanes (1959). En snabb instrumentalare med ettrig hammondorgel och brölande tenorsax. En rockvariant av "Red River Valley" (på svenska "Vid foten av fjället"). Min äldre syster Kitte hade EP-skivan med bandet i färgglada smokings i en vit folkvagnsbuss. Jag har alltid älskat den fåniga låten sedan dess.

Betyg: ***

CHRIS BARBERS ENGELSKA DIXIELAND

Jodå, jag har ett visst hjärta i Dixieland också. Gammal engelsk tradjazz från 1950- och 60-talen. Det är ingen musik som är "modern" nu, men det försöker jag stå över.

Var för ung för skolbandsjazzen. Ungdomar på svenska läroverk som diggade dixie, rökte pipa, körde Vespa och läste Sartre. Det var före min tid.

Men en släng av det levde kvar när jag växte upp på 60-talet. En vän till familjen hette Lars Karlsson och spelade med i Vieux Carré Jazzmen, som var stora i Helsingborg. Han gick senare vidare till Jazzin' Jacks, som tog sig ända till New Orleans med genuin dixiejazz. Via Lasse blev jag bekant med Chris Barber, Acker Bilk, danska Papa Bue's Viking Jazz Band och andra. "Alla danskar lirar dixie".

Efter flera decennier i dvala når min musikaliska retro-nyfikenhet nu även till Chris Barber's Jazz Band. Mycket tack vare denna läckert förpackade antalogi, "Chris Barber: Greatest Hits" (ZVX saml.-2CD 2011). En lysande samling där första skivan upptar tidiga inspelningar som "Ice Cream" och "The Martinique" (båda 1954). Bra. Ska det vara tradjazz så ska det vara rått och brötit. Och mycket banjo.

Men på andra skivan märks ett mera finslipat uttryck. Utan att det är tvättat på något vis. "High Society" och "Wabash blues" (båda 1956) är stiltypiska. Och så har vi solonumren där Monty Sunshine blåser klarinett - snabba störtloppet "Wild cat blues" (1955), och fina balladen "Petite Fleur" (1956) av Sidney Bechet. Det är hur bra som helst.

I jazzkretsar var det under lång tid ren strid mellan modern jazz, bebop vs tradjazz, dixie. Jämför senare tiders syntare - hårdrockare osv. Jag vägrar godta det. Tycker lika mycket om John Coltranes rebelliska utbrott som ett glatt källarband med banjo, brötig trombon, New Orleans-nostalgi och mycket stomp. Brittiske gentlemannen Barber är en ännu aktiv, åldrad stjärna inom det senare.

Betyg: ****