MILES MILSTENAR

Vitsig titel, va? "Milestones" kan ju utläsas både som  "milstenar"  och "Miles-toner". Med "Milestones" (CBS LP 1958) styr Miles Davis in på den snabba bebopen igen. Nu kallad "hard-bop" eller "neo-bop". Kanske en reaktion mot den softa "cool jazz" som fått mest utrymme under 1950-talet.

Miles ville hela tiden vidare, aldrig stanna upp. Här är det en sextett med John Coltrane, tenorsax, Cannonball Adderly, altsax, Red Garland, piano, och sex snabba, otåliga nummer.

"Straight, no chaser" (av Thelonius Monk), "Two bass hit" (av Dizzy Gillespie), gamla slagdängan "Billy Boy" i en stressad version. Och så titellåten "Milestones" (ibland bara kallad "Miles"). Med sina eleganta, svängiga trapetshopp i 6/8-takt. En riktigt fin jazzlåt som blivit en Miles-klassiker och spelats in av många olika artister.

Det är en rivig, häftig Miles-skiva med spelare på topp. Men samtidigt ett uppstressat spel och det är inte riktigt den sidan av Miles mångsidor som jag tycker bäst om. Titellåten tål dock höras många gånger om och om igen. Den studsar man fram till.

Bertyg: ***