EN MILSVID ÖVERSIKT

"The Very Best of Miles Davis" (Sony saml.-CD 1996) är en av många samlingar med jazztrumpetaren Miles Davis, men en av ganska få som spänner över ett stort tidsspann.

För just Miles Davis var ju unik på det sättet. Inte bara för en livslång aktiv musikkarriär. Det har många stora artister. Utan också för att han ständigt låg i framkant i utvecklingen och bröt nya marker. Han var evigt ung - musikaliskt, modemässigt och mänskligt. Vid sisådär 65 kastade han sig in i hiphop, house och funk.

Men denna samling fokuserar ändå på Miles höjdpunkt (enligt mig och många) - hans 1950-tal. Ett fint urval med nyss nämnda "Bye, bye blackbird" (1956), "Milestones" (1958) och "So what" (1959). Med Gil Evans stora orkester "Summertime" (1958) och djärvt nog hela "Concierto de Aranjuez", höjdpunkten från "Sketches of Spain" (1960).

Sedan blir det ett hopp till 1980-talet, "Jean-Pierre" (1982) och fina popballaden "Time after time" (1985). Detta stämmer bra med min egen Miles-smak. För jag älskar Miles coola 50-talsjazz. Är mindre intresserad av hans 60-tal. Tycker att tokhyllade "Bitches Brew" (1970) är alltför långrandig och skissartad. Orkar inte med hans utfreakade, gyttriga, ändlösa jam på 70-talet. Men gillar åter hans lättillgängliga jazzpopfunk på 1980-talet.

Denna samling var jag förtjust i när jag fick tag i den via nätimport. Senare blev den lätt överflödig eftersom jag skaffat nästan alla originalplattorna. Och en ännu bättre Miles-översikt finns i den tidigare nämnda "Ken Burns' Jazz"-serien. Där är Miles HELA musikhistoria, från Tuba-bandet 1949 till hiphop-flörtarna innan han dog 1991.

Betyg: ***