DAGS FÖR ELVIS 

Japp. Nu var det 1956. Elvis Presley debuterade visserligen med "That's allright, mama" 1954 på lilla Sun Records. Men det verkliga avstampet var 1956, och Elvis förknippas för alltid med 1956. Då kom singlarna "Hound dog" och Heartbreak hotel".

Och då kom också hans första LP, "Elvis Presley " (RCA LP 1956). Här är det rockabilly så det ryker om det. Samtidigt, så lätt, svängig, smidig. Inga stora åthävor. Bara kärnans exakthet. Kvalitet.

Här finns hans coverversioner av "Blue Suede Shoes" (av Carl Perkins), "I got a woman" (av Ray Charles) och "Tutti frutti" (av Little Richard). Liksom den rörande vackra "Blue moon". Enkelt komp med ståbas i liten studio och med suveräne vokalisten och nytände stjärnan som redan nu fått sitt karakteristiska "badrumseko" på sången. Ett särtecken som RCA tog med Elvis från lilla Sun-studion i Memphis.

För min del hämtar jag Elvis två första LP plus ytterligare två kommande LP direkt från denna behändiga samling "The Essential Elvis" (Not Now Music saml.-2CD 2009). Vad gäller originalskivan ovan kan noteras som kuriositet att The Clash långt senare lånade typografin till omslaget på sitt berömda album "London Calling" (1979).

Betyg: ****

MODERN JAZZ QUARTET - SMAKFULL KAMMARJAZZ À LA 50-TAL

Vilket välkommet möte med The Modern Jazz Quartet! Minns dem från min svåger Leifs samling av jazzskivor i min barndom. Namnet, omslagen, var spännande redan då. Tycker mycket omm Cool Jazz från 1950-talet: Miles Davis, Chet Baker, Gerry Mulligan, Lars Gullin.

Men det dröjde nog innan jag återupptäckte Modern Jazz Quartet. Hade en liten farhåga. Var de inte FÖR coola? För städade? Varför uppträdde de ofta i frack? Varför var de så mån om att lansera sin musik som Kammarjazz? Konstmusikaliskt komplex?

Nej, fel fel fel. Modern Jazz Quartet är läckra, behagliga - i bästa mening behagliga, att lyssna på. Deras musik är smart och vacker, full av musikaliska finesser. Med ett intrikat samspel som blir en väv njutbar att lyssna på. Milt Jackson på vibrafon är dominerande solist (vilken lirare han är!). John Lewis på piano var meste låtskrivaren. Men även Percy Heath på kontrabas och Connie Kay på trummor står för en väv av lyhört spunna trådar.

"Concorde" (Prestige LP 1955) är lite speciell eftersom det var deras första som gjordes just som LP (vinyl, till skillnad från tidigare hopsamlingar av "stenkakor"). Stilmässigt kan jag ha lite svårt för att skilja MJQ:s skivor från varandra. Dels för att de är variationsrika men homogena. Dels för att jag fick alla i en klump via en box.

Här finns "Ralph's new blues", Cole Porters standard "All of me", ett George Gershwin-medley och lite till. Cool jazz med inbördes rik stilbredd. Denna och följande skivor med Modern Jazz Quartet ersätter den fragmentariska samling, "The Collection" som jag tidigare hade med här, som inte gjorde dem full rättvisa.

Betyg: ****