CHET BAKER SJUNGER SOFT

Chet Baker var dels trumpetare, 50-talets bäste cool jazz-trumpetare bredvid Miles Davis. Dels också jazzsångare. Med samma mjuka, ljusa läge som sitt trumpetspel. Vanligen växlade han mellan spel och sång i samma låt.

"The Best of Chet Baker sings" (Pacific Jazz/Capitol saml.-CD 1989) är en ypperlig samling inspelningar 1953-1956, varav det mesta är hämtat från ordinarie LP:n "Chet Baker sings" (1954).

Han sjunger skört enkelt i ballader som  "The Thrill is gone" och "My Funny Valentine", och luftigt svängigt i snabbare nummer som "But Not for Me" (av George Gershwin). Mjukt, men aldrig på något sätt smörigt. Istället sårbart, lågmält och mycket melodiöst.

Chet Baker (och Gerry Mulligan, som inte medverkar här) stod för en "västkustjazz",  förknippad med Kalifornien. Denna samling gavs ut året efter Chet Bakers död. Han dog under oklara omständigheter när han ramlade ut från ett hotellfönster i Amsterdam 1988. Liksom många andra från 1950-talets jazzperiod var hans liv svårt märkt av droger.

Betyg: ****