LADY SINGS THE BLUES

Det här är egentligen inte den utomordentligt lysande samling jag har, "Billie Holiday : Greatest" (Greatest-Oldies saml.-CD 1992), för den är en icke-auktoriserad lågprisutgåva som jag inte ens hittar bild på.

Bilden blir istället "Billie Holiday : Ken Burn's Jazz" (Columbia saml-CD 2000) i den förträffliga Ken Burns-serien. Och den är säkert också god nog.

Det spelar egentligen mindre roll, för huvudsaken är såklart Billie Holiday. "Lady Day". Min samling inleds fräckt med "Ain't nobody's business if I do" (1949) med fett storbandsblås och Billies självständighetsförklaring. Sedan uptempo med "Them there eyes" och så täta balladen "Moonlight in Vermont" (1957) med Lester Young på skönt mullig tenorsax.

Att lyssna till Billie Holiday är en lisa för själen. All den smärta och dubbeltydighet hon laddar sångerna med. "Strange fruit" (1939), den häpnadsväckande protestsången om lynchningar i sydstaterna. Så "Lady sings the blues" (1956), "God bless the child" (1941), "Lover man" (1944) osv. Snabba, fräcka "What a little moonlight can do" som vi är vana att höra med Monica Zetterlund. Och smärtsamt frispråkiga "Billie's blues".

Det är full pott hela vägen, i min väl sammansatta Oldies-lågprissamling. Och säkert i stort sett i vilken Billie Holiday-samling som helst.

Betyg: *****

SWING MED TIDIGA ALICE BABS

Sångerskan Alice Babs gick bort helt nyligen, i februari 2014. Denna skiva är ett av många tillägg gjorda efter att denna blogglista ursprungligen skrevs. Och så är det. Blogglängden är flexibel och dynamisk.

Samtidigt är det väl också typiskt att man verkligen upptäcker vissa artister först när de gått bort. När det gäller Alice Babs har jag alltid varit kluven. Hennes oerhörda musikalitet och nästan övermänskligt rena toner är njutning i sig att höra. Samtidigt tycker jag själv att en del av hennes jazzinspelningar (även de med t.ex. Duke Ellington) kan kännas FÖR fläckfria. Det blir något närmast heligt rent över det.

Bland hennes stora spännvidd av jazz, folkvisor, elizabethanska sånger, kyrkomusik och schlagers kan jag gärna plocka fram en utmärkt barnskiva som "Sjung med oss mamma" (1963), där hon och dottern Titti tolkar Alice Tegnér till fina arrangemang av Bengt Hallberg.

Medan många av hennes schlagers från 1950-talet gärna drog åt det fåniga ("Valpen i fönstret", "Piccolissima serenata"). Men svensk schlager från 50-talet var ofta ganska fånig. Nej, mycket hellre kastar jag mig tillbaka till hennes riktigt tidiga swingjazz-inspelningar. Och de finns utmärkt samlade här, "Early Recordings 1939-1949" (Vax Records saml.-CD 2002).

Min favorit på denna skiva är "Jingle jangle jingle" (1943). Liksom alla låtar i denna samling på engelska. Vilken lätt, säker exakthet har hon inte i fraseringen, en detta året 19-årig (!) Alice Babs. Just där är det Curt Holmqvist som arrangerat storbandet. På andra spår kan det vara Thore Ehrling eller Carl-Henric Norin.

Sedan kan väl de 18 spåren ("Don't get around much anymore", "Sugar", "Shine", "Idaho", "Nobody's sweetheart" m.fl.) bli något enahanda i längden. Samma ungdomliga, spänstiga swing med osedvanligt gott humör. Att en jazzsjungande tonårstjej på 40-talet kunde framkalla indignation hos vissa är helt omöjligt att förstå idag. Men Alice är alltid Alice i våra hjärtan.

Betyg: ***