TRENET BESJUNGER HAVET

"The Story of Chanson" gav mersmak. Edith Piaf återkommer jag till. Likaså Bécaud och Barbara. Och hur var det då med Charles Trenet?

Medan många andra inom Chanson-konsten sjunger chansons på blod och allvar, om passioner, lidande, regn, storstad, svartsjuka och undergång, så är Charles Trenet snarare en motpol.

En charmerande elegant som sjunger behaget i att se på havet, njuta av friheten och drömma sig bort till luftiga vyer. "Charles Trenet : Le Fou Chantant" (EPM saml.-CD 1997) ger en hygglig bild. Här finns förstås tjusiga melodin "La Mer" (1946), hans mest kända sång, och ej att förväxla med Debussy. Här finns också redan nämnda "Que reste-t-il de nous amours" (1943), med sitt milda, vackra vemod.

Utmärkt illustrerande till en semester i Menton eller någon annan liten ort på franska sydkusten. Och även till stämmningen i "Semestersabotören" av Jacques Tati. Ja, trubaduren Charles Trenet var bra. Men även här hänfaller några av sångnumren till en fjantig käckhet.

Betyg: ***