BLUES FRÅN LOUISISANA

Djupdyk i rötterna. Ner i Louisiana och upp till Chicago. Jag har aldrig varit någon ren bluesfantast. Men en dos Rotblos och en samling med Muddy Waters är helt på sin plats i detta sammanhang.

"The Wonderful Music of Muddy Waters" (WNO saml.-CD 1996) är så god som någon. Inspelningar 1951 - ca 1959. Fin början med sparsmakade "Louisiana blues" (1951). Följd av "I'm ready" och "Hoochie coochie man" (båda 1954).

Det är laddat och farligt och känsla, men blir också lätt enformigt. Endast snabba "Got my mojo working" (1956) bryter av och höjer tempot. Muddy Waters betydelse för bluesen och för hela rockhistorien är naturligtvis odiskutabel. Men även inom bluesen är han inte min personlige favorit (nu svär jag väl i kyrkan).

Kan föredra finessen (knorren) hos John Lee Hooker, det sköna 6/8-delsgunget hos Elmore James eller den galna magin hos Howlin' Wolf. I den jämförelsen står Muddy Waters mera för råstyrka och betvingande rakhet ("I just want to make love to you"). Men hans position är tung och han går inte att förbise. Och så är det det där med åldrandets värdighet. Minns filmen "The Last Waltz", där han kom in som gammal farbror och spelade skjortan av alla ungdomar på scenen.

Betyg: ***

JAZZENS ELEGANTER PLINKAR VIDARE

Vi var nyligen på kort semester i Brighton. Underbart vackert, hade aldrig varit där. Badort vid havet, svunnen storhetstid. Sköna bohemkvarter, inte helt olikt vårens San Francisco. Gott om antikvitetshandlar, second hand-butiker, målade hus, små restaruranger - och skivbörsar.

Där hittade jag boxen med Modern Jazz Quartet - "Eight Classic Albums" (Real Gone Jazz 4CD-box 2011), och det är därifrån jag plockat valda original-album till denna spalt. Har ännu svårt att särskilja dem från varandra. Men "Fontessa" (Atlantic LP 1956) både är, och anses allmänt som, ett av deras bästa.

Omslaget ser parodiskt otidsenligt antikt ut. Som en filmaffisch med Doris Day, eller en "exotisk" tapet från 1950-talet. Men just därför rätt trivsamt. Kvartettens första album på skivmärket Atlantic. Ännu i mono. Vet inte vad "Fontessa" är eller betyder, men akvarellen signalerar något spanskt.

Bland låtarna: "Versailles" av pianisten John Lewis (mera Europa-orienterat), långa titellåten, "Over the rainbow", "Bluesology", en Dizzy-låt och lite annat. Men kanske inte låtvalet är det primära. Viktare är MJQ:s sofistikerade stil att spela Cool jazz. Jag tycker mycket om deras stil.

Betyg: ****


MODERN JAZZ QUARTET HYLLAR DJANGO

Mera av eleganta Modern Jazz Quartet. Deras behagliga Cool jazz-skivor från 1950-talet är verkligen en njutning att lyssna till. "Djano" (Prestige LP 1956) innehåller deras största, enskilda hit, just jazzballaden "Django" av gruppens pianist John Lewis.

Den är förstås en hyllning till fine, franske swingmusikern, gitarristen Django Reinhardt, som avlidit strax innan (1956). Denna LP är inspelad bitvis åren därefter, men kom ut först 1956, det starka jazzåret. "Django", med sin vackra, klangfulla melodi i moll som övergår i rörligare tempo, är en sådan när jazzlåt som spelats in och tolkats av nära nog alla artister, både i och utanför jazzen.

Här finns också "One bass hit" (av bopmusikern Dizzy Gillespie! De var breda inom sin repertoar), liksom "Autumn in New York", Gershwins "But not for me" och John Lewis "Milano", och lite till. "Milano" är kanske ingen slump, MJQ var ganska så Europa-orienterade med sitt kammarjazzspel.

Betyg: ****