DUKE ELLINGTON TUFFAR PÅ...

Och här fortsätter vi direkt alltså, med Duke Ellingtons orkester, "Duke Ellington; Ken Burns' Jazz" (Sony saml.-CD 2000). Jag hade inte så stora förväntningar när jag köpte skivan för många år sedan. Mest lite diffus nyfikenhet - och blev hel knockad!

Hade jag inte haft ett samlat grepp om giganten Ellinton tidigare så fick man det nu. Redan öppningsspåret, "East St Louis toddle-oo" (1927) rubbade min balans. Det låten hade jag inte hört sedan tradjazzbandet Vieux Carré Jazzmen från Helsingborg gjorde en cover på den 1969. Här var originalet! Och Ellington vidare med "Black and tan fantasy" (1927) .

Vidare via sviten "Creole rhapsody" (1931), "Caravan" (1937) och mycket annat i Duke Ellingtons så oerhört kreativa och innovativa 1930-tal. Naturligtvis: soundet. De fräcka growl-trumpeterna. Djungelvrålen. Och de täta, exakta, svängigt tuffande kompositionerna.

Njutbar kronologi igen förstås. Utveckling, riktningar, linjer. "Ko-ko" (1940) som ett förebud till bebop-eran. Och Ellington i jazzens framkant även på 1950-talet. Violinsolot "Come Sunday" från "Black, brown and beige" är däremot lite seg. Låter som en lång avslutning. Men samtidigt, så annorlunda. Fram till 1960 går den här antologin. Kunde kanske få ha gått längre. Men det här är gott nog. Den här samlingen är helt enkelt superb.

Betyg: *****