VÅROFFER - DÅ BLEV DET SKANDAL!

Den här är häftig. Fullständigt underbar. Kanske min favoritskiva hittills i denna spalten, efter Praetorius i begynnelsen.

Man kan prata länge om Igor Stravinskij och "Våroffer". Om den chockerande brutala modernismen som orsakade en mytomspunnen skandal vi premiären på Champs Elyssée-teatern i Paris 1913. Musiken och baletten provocerade den borgerliga publiken så tumult med polisingripande uppstod. Händelsen är mycket trovärdigt återgiven i filmen "Coco Chanel och Igor Stravinsky".

Trots att jag lyssnat på "Våroffer" ("Le Sacre du Printemps") säkert hundra gånger kan jag fortfarande chockeras av djärvheten i musiken. Från den klagande fagotten och de rytmiska accenterna i inledningen som låter som ett ånglok på bärsärkargång. De spökligt lugna, dovt dissonanta partierna i del två. Till knyckigt hackiga rytmorgien i finalens "Dance Sacrale", den yttersta utmaningen för dirigent och pukslagare.

Det finns massor av inspelningar av "Våroffer". Men ingen gör den så bra som tonsättaren själv. Igor Stravinskij framför Columbia Symphony Orchestra i denna inspelning från 1960 (här LP-omslaget, CBS 1962, i serien "Stravinsky conducts Stravinsky"). "Våroffer" kräver en jätteorkester. Instrumenteringen och de många enskilda solo-insatserna är ett spännande kapitel i sig.

Denna musikinspelning finns också med på nästa, större Stravinskij-utgåva. Det gör däremot inte det roliga pratparti (kallat "Apropos of Le Sacre"), där den åldrade tonsättaren på knagglig engelska med rysk-fransk brytning så inlevelsefullt berätttar om arbetet med och skandalpremiären av "Våroffer". Den monologen har jag inte hittat någon annanstans än på denna vinyl.

Betyg: *****