DVORÁKS NYA VÄRLDEN

1890-talet var mitt i de stora emigrationernas livligaste epok. Tjeckiske Antonin Dvorák utvandrade inte, men reste med fartyg till New York city och tog starka intryck av USA. Symfoni nr 9, e-moll, "Från Nya Världen" (1893) är hans mest kända verk. Och det är inte utan anledning.

Det är en av de bästa symfonier som finns. Första satsens fanfar som river igång det rytmiska, drivna temat med sin underbara melodi och hoppande synkoper. Det är så medryckande och friskt med medvind i kolröken. Andra satsen tappar i tempo. Den vackra melodin påstås inspirerad av en spiritual, men det går väl långsamt. I scherzot varierar Dvorák med våldsamt livlig folklore från sitt hemland som då hette Böhmen (nu Tjeckien).

Och så den rytmiskt drivna finalen. Är det ett ånglok som illustreras i den snabba kontrapunktiken? Och varför finns ett starkt cymbalslag till synes malplacerat i ett pianissimo (gåtfullt och en utmaning för dirigenter vad de ska göra av det).

Nationalromantik från Centraleuropa, med svårmod och rytmiskt driv. Här är Herbert von Karajan som bäst. Inspelningar från 1977-79, också av Symfoni nr 8 (från 1889), som jag ännu inte lyssnat in mig på. Utgåvan i EMI Classics-serien (EMI CD 2005).

Betyg: ****