MAHLERS FEMMA

Det är väl fantastiskt vilken skjuts det varit för Gustav Mahler de senaste 50 åren. Före 1970-talet var han nästan okänd. Jo, känd som legendarisk dirigent. Men inte som tonsättare. Förekom aldrig i Sten Bromans "Kontrapunkt" i TV. Kanske vände det med Viscontis film "Döden i Venedig" från 1971, där bl.a. vackra Adagiettot från denna symfoni var ledmotiv.

Idag är det närmast exotiskt att föreställa sig denna Mahler-tystnad. Mahlers tio väldiga, omfångsrika, känsloladdade symfonier är bland den största prestige som tänkas kan i de stora konserthusen och på de stora skivbolagen. Att tolka Mahler är en kraftmätning för varje dirigent av rang.

Och överallt finns dessa hängivna Mahler-fantaster. Likt rockens Grateful Dead-fans vallfärdar de till alla konserter, kan varenda horntema och fortissimo-utbrott innantill. Och samlar på tio inspelningar av varje symfoni.

Jag är inte bland dem. Är inte särskilt inlyssnad på Mahler. Och som varje nybörjare väljer jag då  Symfoni nr 5, ciss-moll (1902). "Stormigt, med största uttryck" heter t.ex. andra satsen i denna ödesmättade musik. Och så det gripande Adagiettot som kontrast. Bernard Haitink och Concertgebouw-orkestern, Amsterdam. En superb inspelning från 1970 (Pentaton CD 2007).

Betyg: ****