RYSKA CELLOSONATER

Hur ställer man sig till den här? Kammarmusik brukar inte vara mitt bord. Känns för bart, för naket. Begränsat? Ovana, kanske. Saknar symfoniorkesterns möjligheter till färgsättning och arrangemang.

Men paradoxalt nog älskar jag pianomusik. Bara piano. Där finns en renhet, när pianot får spela ut sina möjligheter och inte bara ackompanjera. Solopiano är ett vernissage och ett konstgalleri. Debussy eller Chick Corea.

Mina fördomar mot kammarmusik kom till stor del på skam när min vän och musikkännare Andrenius gav mig denna skiva. "Russian Cello Sonatas" med Alexander Tjausjian, cello, och Jevgenij Sudbin, piano (BIS CD 2011). Tre sonater av Sergej Rachmaninov, Alexander Borodin och Dmitrij Sjostakovitj. Från skilda ryska epoker, komponerade 1901, 1860 resp - enligt uppgift, 1910. Det kan väl ändå inte stämma, Sjostakovitj föddes 1906! Tala om underbarn, men....

Här finns också Rachmaninovs vackra "Vokalis" från 1912. Och det sjunger och jublar om cellon och pianot. Det är alls inte "bara" solo+komp. Mycket mer fantasifullt och mångfacetterat än så.

Betyg: ***