SCHEHERAZADE - OCH ÄNTLIGEN GUNGAR HAVET!

Det finns musikstycken man gärna följer i tolkning efter tolkning. "Scheherezade" är ett sådant. "Moldau" ett annat. "Bolero" ett tredje.

Programsymfonin "Scheherezade" (1888) av ryske Nikolaj Rimskij-Korsakoff är bland den vackraste musik jag vet, alla kategorier. Stolt reslig, kraftfullt pampig, med undersköna melodier färgade av "exotism", det vilsamma violinsolot som inleder alla de fyra satserna. Och en färgrik orkestrering som är helt förförande.

Musiken tar avstamp i "Tusen och en natt". Första satsen heter "Sinbad Sjöfararen och havet". Det är här det ofta blir fel. För långsamt, för trögt. Det ska GUNGA om havet. Första satsen ska ge sjösjuka. Utan att bli forcerad.

Äntligen har min favorittolkning blivit återutgiven. Igor Markevitch och London Symphony Orchestra, inspelad ca 1970. Det dröjde obegripligt länge. Och denna importbeställda CD (Decca 2012) var svårfunnen. Då får man också Rimskij-Korsakoffs "Capriccio Espagnol", som är emellertid är en bagatell.

Betyg: *****

SENTILLKOMMET TILLÄGG : BRAHMS

Den här får klämma sig in i kronologin. Nyfiken på Johannes Brahms Symfoni nr 1, c-moll (1876). Brahms dröjde länge innan han vågade skriva en symfoni. Prestationsångest. Han påstod sig ha JÄTTEN (läs Beethoven) klampandes i ryggen.

Första satsens tunga, repetitiva, bultande pukslag påstås vara Jättens steg. På skämt har denna Brahms första symfoni ibland kallats "Beethovens tia". Som av en händelse går den i c-moll, liksom Jättens ödessymfoni.

Om detta är sant eller myt vet jag inte. Denna Brahms etta har jag kvar att fördjupa mig i. Åter Herbert von Karajan och Berliner Philharmonikerna. Inspelad 1977, utgiven Deutsche Grammophon CD 1989. Om detta är korrekt omslag till just den utgåvan är jag osäker på.

Betyg: ***