Kommer ni ihåg Just D? Den roliga, svenska hiphopgruppen som härjade runt på 90-talet? Deras samlings-CD "Just D:s Gyldene" (Telegram Records 1995) innehåller verkligen deras bästa låtar och blev också deras final innan splittringen. 1996 gick Pedda P, Gurra G och Doktor C skilda vägar.


Det fanns en tid när jag var nyfiken på hiphop. Det var runt 1989 när De La Soul kom med sin LP "3 Feet High and Rising". Klurig rap med fantasifulla samplingar och överraskningar. Ett omslag som lekte med flower power à la 67.
Men det blev kortvarigt, för snart övertogs scenen av hårdföra gangstarappare, och det var inte min stil.

Men då dök Just D upp i Sverige, som ett svenskt svar på (just de) De La Soul. Just D lyckades precis överföra hiphop-idiomet till svenska. Samplingar av (mest svenska) ljud med mixlager av Alice Babs, pilsnerfilmer, Smoke Rings , porr, vrål och hårdrockriff. Deras virtuosa textrim och slyngelaktiga uppsyn var också en helt egen rolig hiphopstil. "Relalalalaxa", "Grannar", "NoN", "Billiga brudar", "Juligen" och doowop-låten "Tre gringos" piggade upp och gladde.

Efter splittringen sadlade Wille Crafoord (Doktor C) om helt till en mjuk, svensk vispop som påminner om Mikael Ramel. Men trots sin charm har Crafoord har aldrig fått till det riktigt med solokarriären.