Och - ja visst är den bra! Åsa Linderborg, "Mig äger ingen" (Atlas 2007). Håller på med den nu, har inte läst ut. Men jag gillar hennes ljusa sätt att skriva ur ett skenbart barnperspektiv.

Så långt påminner den om "Svinalängorna". Men där Alakoski skildrade en misär berättar Åsa Lindeborg om en kärleksfull uppväxt, trots att där (nästan) bara finns en glad slarver till pappa och ett havererat förhållande i botten. Jag läser gärna vidare och jag hoppas att "Mig äger ingen" får Augustpriset.