Verkligen bra. "Svinalängorna" av Susanna Alakoski (Bonniers 2006).
Skriven med självklar rakhet och klarsynt perspektiv utifrån ett barn/tonårsflicka. Utan minsta sentiment eller ömkan. Om när fyllenojorna är på väg. Föräldrarna håller på att slå ihjäl varandra, går in i dimman. Kylskåpen står tomma inför barnen och misären är ett faktum. Sedan kulmen och utväg och en lång period av nykterhet hos de trasiga. Här ska städas och göras fint. Tills allt går sönder igen...

Det är ingen vacker historia som Susanna Alakoski beskriver i sin debutroman. I en annan gestaltning hade samma stoff blivit outhärdligt. Men här skildras barnets överlevnadinstinkt inifrån med energi och ljus. "Svinalängorna" är en mycket övertygande roman.

Och vad är egentligen Svinalängorna? Jo, jag känner till Ystad rätt bra. Namnet finns inte på riktigt och har heller aldrig funnits. Det är fantasi. Men området det syftar på finns, och Ystad är inte stort.