MAHAVISHNU ORCHESTRA

Väntar på dessa två. Hur står de sig nu? Mahavishnu Orchestra, i den andra uppsättningen. Albumen "Apocalypse" (CBS 1974) och "Visions of the Emerald Beyond" (CBS 1975).



Det var länge sedan. Lyssnade mycket på dem DÅ. Jag gick i gymnasiet och lät "Apocalypse" ackompanjera Harry Martinsons diktsamling "Passad" i en symbios av österländsk visdom i livets jakt på mening. "Apocalypse" var supergruppens möte med London Symphony Orchestra under ledning av Michael Tilson Thomas . Det var både vackert meditativt och explosivt energifullt i en yin-yang-balans. Och bakom spakarna satt faktiskt gamle Beatles-producenten George Martin.

"Visions of the Emerald Beyond" (vilken titel! "Vision av smaragden där bortom") tog steget ännu längre. Ett närmast fanatiskt - extatiskt utspel av snabbspelande virtuoser i en högljudd musik med religiöst tillbedjande utspel.

Där någonstans tröttnade jag - då. Där blev det för mycket. Mitt inne i min mest intensiva fusionperiod på 70-talet älskade jag Chick Corea, Herbie Hancock, Weather Report, Billy Cobham, George Duke, Stanley Clarke..... Men jag övergav Mahavishnu och satte dem längst bak i skivhyllan där de stått orörda sedan dess.

Nu - som 55-årig alltmöjligt / livs-retro älskare, struntar jag i tidens dogmer och kastar mig tillbaka 40 år i tiden. Nyfikenheten leder mig tillbaka till de sedan länge ratade Mahavishnu Orchestra. Ska bli intressant. Ja, gitarrvirtuosen Mahavishnu John McLaughlin är kontroversiell i sin spelstil och måste på nytt förhållas till. Men underbare, franske violinisten Jean-Luc Ponty tar jag från början till mitt hjärta.