GEORGE DUKE - ANNO 1975

Han spelade med Zappa & The Mothers och han spelade med Billy Cobham och hans grupp. Åren kring 1975. Och han gjorde suveräna egna skivor. Alltså, förstås - George Duke, den fina klaviaturspelaren, jazzpianisten och soulsångaren som lyfte Zappas skivor och spelade med "alla" just då.

George Dukes skivor från t.ex. anno 1975 är fullfjädrade. "The Aura will prevail" (BASF/Polydor 1975) har en dunderskön, enhetlig stämning med sina sexiga funkrytmer, sköna syntmattor och fina musikalitet. George Duke själv på Fender elpiano och massa syntar, Alphonso Johnson på elastisk funkbas och Leon "Ndugu" Chansler på flyhänta, svängiga trummor. Alla var de unga musiker på modet just då. På något spår tillkommer Airto Moreira på brazil-slagverk och sångerskor. George Duke själv sjunger med ljus, tunn falsettsoul. Men soundet på "Aura" är enhetligt.


Delvis annorlunda är det på den samtidigt utkomna "I love the blues, she heard my cry" (BASF/Polydor 1975).

Skivan är George Dukes hyllning till då avlidne saxofonisten Cannonball Adderly, som Duke spelat med. Här finns en uppsjö av stilar, genrer, besättningar, spelsätt. Allt från rå blues, avancerad marimba-jazzrock, rakt sväng, soulsånger osv. Det blir ojämnt och spretigt och funkar inte alltid till hundra procent. Men här finns roliga infall, en del bra låtar och ett gott uppsåt.

Båda albumen finns på "Three originals CD" (Polydor ? 2-cd, 1994), där det tredje albumet är "Liberated Fantasies" (1976).