OCH 1969 - SVENSKA

Som sagt, åter det fantastiska skivåret 1969. Om Pugh Rogefeldts debut-LP "Ja, där är dä" (Metronome) kan man säja mycket. Den ohämmade, explosiva spelglädjen. Det innovativa utforskandet av akustiska gitarrers utspel. Det härliga samspelet av trion Pugh (gitarrer, sång), Jojje Wadenius (gitarrer, bas) och Janne "Loffe" Carlsson (trummor). Och Pughs fina låtar och knäppa ordlekar.

"Den dan som var före förrgår / den dan kan man inte säja va min lyckoda'. / Den dan vissla inga fåglar / och till stan kom en liten kille kallad Don Juan. / Han såg på mej som om ja' var av gas / å kalla mej för slas..." osv (inledande "Love, love, love"). Att skivan vände upp och ner på historien är väl känt och så sant, så sant.

Cornelis Vreeswijks "Cornelis sjunge Taube" (Metronome LP) blev lustigt nog hans första riktiga storsäljare. Ingen typisk Cornelis-skiva, men ack så charmig, ljus och omedelbart tilltalande. Kjell Andersson står för finfina orkesterarrangemang, förutom på två låtar, där Made in Sweden (Jojje igen) står för nyskapande rockkomp. Det är verkligen inga ortodoxa Taube-tolkningar, och Cornelis missar väl Everts djupare, mörkare dimensioner. Men som Cornelis-skiva är den underbart.

Båda utgivna på Metronome 1969. Båda producerade av legendariske Anders Burman. Och båda i en snarlik, tidstypisk gröna vågen-touch på omslagen. Men vem i helsicke kom på idén att sätta Cornelis naken på sitt konvolut?