BEATLES OCH CORNELIS !!!

Roligt att ramla igenom Beatles. Äntligen framme. Från första, hastigt inspelade LP:n "Please, please me" (1963) som innehåller både missar och skevheter, men som med sin ENTUSIASM är en av de mest underbara skivor som finns.

På "With The Beatles" (1963) och "A Hard Day's Night" (1964) har de finslipat sitt hantverk. Sitt magnetiska låtskrivande. Fjärde LP:n "The Beatles For Sale" (Parlophone 1964) är "bara" en mellanskiva, i den hektiska skivutgivningen. Jämte de hektiska, hysteriska världsturnéerna. Sista skivan där de ännu kör till stor del covers. Jo, lite ojämn är den allt. Men bra. Inledande Johns inledande svartsjuke-trilogi "No reply", "I'm a loser" och "Baby's in black" är en oslagbar öppning. Och omslaget är snyggt!



Cornelis Vreeswijk är en annan husgud. Alla hans studioskivor på Metronome från 60-talet är guld värda. Senare blev hans skivutgivning en ojämn röra. Men här är han så rätt, så rätt. "Ballader och Grimascher" (Metronome 1965), hans andra LP, är kanske hans bästa. Kort speltid, koncentrerad. Sylvassa visor som "Balladen om censuren" och "Sportiga Marie". Hur kan man skriva så inkännande rakt om horor och hallickar? Bisarra små berättelser som "Esmeralda" och "Jultomten är faktiskt död". Och den vackert, sorgligt svarta "Horoskopsvisa". Tala om att behärska ett språk!