DYLAN - "NASHVILLE SKYLINE"

En leende Bob Dylan lyfter på hatten och sjunger låtar med country-smak. Den är som en fjällbäck. Så klar, ljus och porlande är "Nashville Skyline" (CBS LP 1969). En mer harmonisk, avslappnad Dylan går nog inte att hitta i hans väldiga katalog. Det är en lättlyssnad skiva, och det sagt i positiv mening. Med löjligt kort speltid dessutom. 10 låtar och varje låt på bara drygt 2 minuter.

Men det gör inget. Det är bra. "Nashville Skyline" skulle kunna kallats för en bagatell om det inte varit för känslan av att här ha kommit igenom en kris. Det är med kognitiv kbt-psykologi Dylan med upphöjt lugn sjunger "threw my tickets out the window / threw my suitcase out there too / cause tonight I'll be staying here with you", och "I threw it all away".

Och dessutom, inte minst, på skivan finns två av Bob Dylans finaste inspelningar någonsin. Dels den svidande vackra "Lay lady lay". Dels hans tidigare kända "Girl from Northern country" i en känslofullt svårmodig duett med Johnny Cash.

Dylan lär ha tagit sånglektioner innan denna skivan. Han sjunger med en fyllig, klar stämma och låter som han aldrig gjort tidigare och knappt senare. Det är mil ifrån hans hesa, härjade "Highway 61"-röst. Jag minns att många blev besvikna på det då 1969, och en del tvivlade på om det ens var han själv som sjöng. Men det var det. Dylan har alltid gäckat.