JAN JOHANSSON, AVANTGARDIST

Alla som är vana att associera Jan Johansson enbart med "Visa från Utanmyra" och "Emigrantvisa" blir nog en smula förvånade av att höra albumet "300.000" (postumt utgivet 1973), och då speciellt låten "Staden mellan broarna". Skivan visar Jan Johanssons mera experimentella sidor. Hur han leker John Cage med preparerat piano i titellåten. Och inte minst i nämnda 11-minuters collage där våldsamma ljudeffekter går bärsärkargång mellan högtalarna. Kakafoniska tonbandsinspelningar av vardagsljud från Gamla Stan (som ju också heter Staden mellan broarna): Trafikbrus, gatuborr, kommunikationsradio, vattenskval osv. Ljudeffekterna ställs mot jazztrion och Jan Johansson plinkar lyriskt emot högtalarnas ljudkaos.

Man kunde tro att det är Zappa men det är Jan Johansson. Jag är väldigt svag för sådana här ljudexperiment. Bredvid Beatles ("Revolution nr 9"), Mothers of Invention och Vanilla Fudge samma år - 1968 - ställer sig Jan Johansson. Och som alltid har vår egen milde, väne Jan Johansson en känslighet i anslaget som kan spränga berg, och en spefull galenskap i sitt sätt att avväpna den tyngsta avantgardism. Albumet "300.000" må vara ett ojämnt hopkok av tagningar. Men man kan inte undgå att än en gång smälta för Jan Johanssons storhet som skapare.

Jan Johansson: "300.000" (Megafon LP, postumt 1973. Även Heptagon CD).