Jag älskar den här nya låten; "Liverpool 8" med Ringo Starr. Denna enkla sången har så mycket känslor, så mycket sorg. Jag spelar den ofta och blir tårögd varje gång.

"Liverpool I left you / said goodbye to Madryn Street..." Känslan av svek att en gång ha lämnat sitt ursprung. Samtidigt som det fanns en orsak till att man längtade bort. Var Liverpool mitt eget Elineberg? Det är en gripande resa mellan tristessens ursprung och längtan bort, över osannolika karriären, till förvirrad efterdyning och till åldrandets klokhet och eftertanke. Allt det finns sammanfattad på 3 minuter när Ringo sjunger "Liverpool, I left you..."

Jag menar, här har vi Ringo Starr som i flera decennier fått bära upp rollen som en loser. Efter The Beatles korta, kaotiska karriär hade Ringo sämst förutsättningar att gå vidare. Inte mycket att bygga på som John, Paul och George. Nä förresten - helt kört var det inte. Åren runt 1973 hade han viss framgång med LP:n "Ringo" och singeln "It don't come easy". De var charmiga. Men det var tillfälligt, för snart bleknade han bort igen. Hopplösa skivor, allt medan alkoholdimmorna tog över.

Ingen hade räknat med Ringo mer än som maskot. En tönt som hade något storslaget i kappsäcken, men inte mycket mer kvar än sitt namn och sitt leende. Så kommer han 2008 helt överraskande med denna sångbagatell, producerad och kompad av Dave Stewart från Eurythmics, och bara får mitt hjärta att smälta, utan att jag riktigt kan förklara varför (märker jag).

Första versen om tonårens sotiga Liverpool innan upptäckten (en viss Rory nämns). Andra versen om Beatles i Hamburg ("the red lights were on"). Och tredje versen om makalösa succén, Beatlemania. De spelar på Shea Stadium i New York 1965 inför tjutande publik. Ringos skilding är ingen subtil poesi, "We were number one, man it was fun". Men jag skulle velat höra fler verser. Fortsättningen.

Ringo sammanfattar sin Beatles-historia på 3 minuter, till en enkel men vacker melodi som klingar av både stolthet, glädje, ensamhet och svårmod. Här finns mitt eget liv, från barndomens Beatles-upptäckt (åter Elineberg och bröderna Hagman) till en grånad reflexion över hur det var och vad det blev. Ja, Ringo har 2008 gjort sin bästa inspelning någonsin. Eller - åtminstone sedan "Octopus' Garden" 1969.