Det här är utan tvekan den äldsta musik jag har i min samling. Tyske tonsättaren Michael Praetorius (1571-1621) knåpade förutom lite psalmer och annat ihop en samling instrumental dansmusik kallad Terpsichore (1612), som är bland den mest lekfulla, glada och befriande musik jag vet. Avväpnande enkel, långt från barockens tunga konstfullhet. Urvalet danser ur Terpsichore kan tolkas på olika sätt. Musiken är ju så gammal och förmodligen skissartat nertecknad. Bäst är med en liten besättning av blockflöjter, krumhorn, lutor, gambor (gamla stråkinstument), cembalo och slagverk.

I London hittade jag en bra inspelning, "Dances from Terpsichore" med engelska Praetorius Concort, lett av Christopher Ball. Skivmärke Regis, ca 2005.


En gång hade jag en LP som hette "Tanzmusik der Praetorius-Zeit", utgiven på det anrika skivmärket Archiv Produktion ca 1961. Det var min upptäckt av den här musiken. Spelade gjorde den tyska renässans-ensemblen Collegium Terpsichore, ledd av cembalisten Fritz Neumeyer. Namn som jag inte hittat någon information om alls på nätet, och som inte en mina vänner på P2 kände till. Min gamla LP är borta och jag trodde länge att inspelningen var omöjlig att få tag på. Varför? Archiv Produktion, som var Deutsche Grammophones nisch-etikett för "gammal musik" finns mig veterligen inte längre.

Men i skrivandes stund tror jag mig äntligen ha hittat den utgiven på CD. Fast helt omredigerad med titeln "Dances of the Renaissance" med Collegium Terpsichore samt Ulsamer Collegium. Mina efterlysta inspelningar av Praetorius, Widmann och Schein, plus Dowland, Gesualdo och lite annat. Denna återutgåva på Deutsche Grammphone 2001.

Det är roligt! Tre hang-ups har jag alltid haft vad gäller "omöjliga skivor" att spana efter. Denna Praetorius, en "Folk Session" (1964) med skotske folksångaren Alex Campbell och en unplugged folk-CD med Jerry Garcia & David Grisham (1991). Av dem verkar folk-skotten vara den mest obskyra.