Gillar "Doobidoo" i SVT på fredagar. Perfekt tv-underhållning en trött fredagkväll. Och Lasse Kronér är bra på att lyfta fram Tevearkivet. (Trots "långt ner i dom djupa valven" och liknande, men det kan jag stå ut med).

Blev bara lite sur på Kronérs påannons av Janne "Loffe Carlsson". . Folkkär skådespelare och artist osv. "Vad många inte visste är kanske att han också fuskat som trummis...." Men alltså vafaen, hallå! Janne Carlsson är och har varit en av Sveriges absolut bästa trumslagare. Hör hans grymt drivna spel på Pugh Rogefeldts "Ja, dä ä dä" (Metronome 1969). Speciellt i "Surabaya Johnny".

Han var ena halvan av legendariska duon Hansson & Karlsson 1967-69 (bilden). Psykedelisk, svängig orgeljazz som var unik och före sin tid. Jag har hört ögonvittnen berätta om när de var förband till Jimi Hendrix och fullständigt spelade ut honom. När Jimi skulle ta över suckade han något om hur skulle ha fortsätta efter de där.

Janne Carlsson var som sagt Sveriges bäste trumslagare en gång för länge sen. Så sadlade han om helt och blev "Loffe" och komiker och "hö-hö-hö..." Tycktes ha lämnat trumspelet för en lång period. Att påstå att (Bo) Hansson & Carlsson gick skilda vägar är en mild underdrift.

Den ende trummis jag vet som kunde slå Janne Carlsson var den otrolige Bosse Skoglund i Peps Blodsband. Han är oöverträffad.

Men en tredje minnesvärd trummis i Sverige genom tiderna var faktiskt far till en av de andra gästerna bredvid "Loffe" i samma "Doobidoo", Jan Johansen. Jans far var den fine norsk-svenske jazztrumslagaren Egil Johansen (1934-1998). Egil hade ett lätt, fantasifullt, svängigt trumspel. Hör gamla skivor med pianisten Jan Johansson och tidiga Cornelis.