Vid tiden kring 1993-94 var Fläskkvartetten med Freddie Wadling bland det hippaste man kunde lyssna på. Numera filar de på lika mycket som då, men de tycks ha trillat utanför strålkastarljuset. Kvartetten och Freddie Wadling tycks (vad jag förstått) ha gått skilda vägar.

När jag första gången såg Fläskkvartetten på TV fick jag en riktig knockout. Det var 1987 när de var husband i "Daily Live" med Nancy & Carina på SVT. Bara det att använda elfioler /elstråkar ihop som en "stråkkvartett" - bara det var ett genidrag i sig! Att sedan använda denna "stråkkvartett" ihop med trummor och spela "rock" med punkens frenesi - det var fullständigt anarkistiskt och så lysande så det var inte klokt! De hade ett makalöst utspel med distade Hendrix-solo på cello och bluesiga blå toner i stråkarna.

Samarbetet med unike rocksångaren Freddie Wadling var magiskt. Wadlings dramatiska sång till kvartettens minst sagt gränslösa musik var storartad på skivor som "What´s your pleasure?" (1988) och "Flow" (1993).

Rent idémässigt kan Fläskis musikaliska attityd erinra om såväl Frank Zappa som ett helt annat svenskt band 15 år tidigare, Samla Mammas Manna. De låter helt olika, men de har samma bångstyriga, lekfullt gränslösa - och mycket musikaliska förhållning i sina uttryck.

Fläskkvartetten har också en annan sida, den "seriösa". Medlemmarna har rötterna lika mycket i Schönberg och Anton Webern som i punk och Zappa. Lyssna till deras spröda, meditativa - och helt akustiska CD "Love go!" från 2000. Alltså kvartetten instrumentalt utan Wadling. "Love go!" är helt andäktigt skön.