Kul att läsa artikeln om Kjell Höglund i dagens DN (28/8). Trubaduren Höglund måste vara en av de mest undanskymda, särpräglade och unika visdiktarna i Sverige. "Kultfigur" låter som en klyscha, men i fallet Höglund är det sant. "Uppgivenhetens bard" beskrivs han som i DN. Och visst präglas hans mångordiga visor ofta av leda, men också av en svart humor och av filosofiska tankar från hela kulturhistorien.

Hans lite skeva personlighet och varma röst, hans visor med klart litterära kvaliteter. I brist på egna skivor med honom kastade jag mig över hans hemsida : http://www.kjellhoglund.com/
Kanske 20 år sedan jag hörde den mästerliga "Dr Jekylls testamente" (1979). Läste texten till "Slutstrid" och fick starka flashbacks. Det 8 minuter långa eposet är kanske hans variant av Hermann Hesses "Stäppvargen". Och "Slutstrid" är ett rent MÄSTERVERK. Liksom den komiska "Höglund har blivit gammal" på samma skiva. Outsidern Höglunds beska uppgörelse med den 70-talsvänster som han delvis tillhörde, delvis kände sig helt utanför.