Och bäst bland dem alla, av svenska stenkaks-artisterna, är Karl Gerhard. Underbare Karl Gerhard. Eleganten, charmören, satirikern, politiske gisslaren, dandyn och lebemannen à la queer.
Men det är problem med Karl Gerhards visor. De är så bundna till sin tid. Texterna myllrar av dagsaktuella händelser, debatter, storpolitik, nöjesliv och skvaller från 1930-, 40- och 50-tal. Nu kanske vi inte omedelbart vet vem Pauline Brunius (uppburen Dramatenchef) var, eller alla rykten som tisslades om kung Gustaf V.
Kanske därför sällan Karl Gerhards visor hörs idag. Och han sällan har tolkats av andra (Magnus Uggla är bland de få som försökt). Ändå, trots dessa reservationer, njuter jag för fullt av varje sång, varje fras varje diktion och formulering av en så betagande artist.
Och rimmen! De obetalbara rimmen. Smaka på följande: "Herr Stalin inbjöd Churchill / über die ganze Gross Welt / - Ta på dej blåställ't / och låt oss tala om Roosevelt..." (ur "Vem vet hur länge vi har varann", 1942).
Här är också "Alla de gamla, fina märkena" (1954), "En katt bland hermelinerna" (1955) och naturligtvis "Den ökända hästen från Troja" (1940). Jag sjunker in i texterna och rimmen och Karl Gerhards nobla charm och bara njuter. Skivan är "Karl Gerhard : Svenska Sångfavoriter" (Odeon/EMI saml.-CD 1994).
Betyg: *****
0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home