LARS-ERIK LARSSON, STADENS SON

Av lite extra intresse för mig eftersom Lars-Erik Larsson är så nära förknippad med Helsingborg. Han skrev "Råårokoko", var ofta sedd gäst på Helsingborgs konserthus, bodde där under senare delen av sitt liv och har dessutom fått flera verk inspelade av Helsingborgs Symfoniorkester.

Dock inte denna. Här är det istället karaktären av en samlings-skiva (Swedish Society Discofil CD 1997), ett alldeles utmärkt porträtt av Lars-Erik Larsson via hans instrumentalmusik.

Fine dirigenten Stig Westerberg och Stockholms Filharmoniker framför "Pastoralsvit" och "En vintersaga" (båda 1938), och den spirituella "Liten serenad" (1934). Sixten Ehrling och Sveriges Radios Symfoniorkester framför "Orkester-variationer" (1962), och ytterligare några mindre verk. Allt i inspelningar från 1960- och 70-talen.

Lars-Erik Larsson brukar räknas till nyklassicisterna centrerade till 1930-talet. Alltså efter pionjär-modernisterna Rosenberg och Nystroem, men före ultraradikalerna Blomdahl och Måndags-gruppen. Tja, man kan kalla det vad man vill. Lars-Erik Larssons musik är hur som helst frisk, spelglad, tilltalande och vacker.

Betyg: ****