UNDERBARA KORSIKA

Ibland slår intuitionen rätt. Korsika, är det inte där hedersbanditerna härjar? Nej, inte nu. Det var på 70-talet. Korsika nu är lugnt, vänligt, vackert. Och inte alls exploaterat så det stör. Fransmännen själva semestrar gärna där och många skandinaver reser dit via det välorganiserade bolaget Langley. Men det är tack och lov inte sönderkört av turister. Egentligen är det konstigt. Kanske för att det finns en brutal historia som lurar i bakgrunden.


Det märks inte något av i Calvi, för Calvi är en idyll. Ett medeltida citadell som skjuter ut på en udde, smala gränder med myllrande folkliv och färgrika småbutiker, en marina med lyxbåtar, en färja som går till Nice. Omväxlande klippstrand med dramatiska stigningar och en långgrund, klockren sandstrand i viken på andra sidan citadellet. Måleriskt ljus och sköna dofter från något rökeri i närheten blandad med havsluften. Och där bortanför viken har Främlingslegionen sina fallskärmstrupper som tränar och singlar ner som ufon. Roligt att se när man ligger på stranden och softar.


Sedan finns förstås den jobbiga delen av historien. Patriotismen. Alla guider talar i var och varannan mening om öns hjälte Pascal Paoli, och öns ständigt närvarande symbol är en svart mor (ser ut som en pirat), som paradoxalt nog var en besegrad fiende i forntiden. På 70-talet härjade alltså separatistgrupper och självaste Tage Danielsson fick ett hus nerbränt här i någon sådan veva.


Idag finns inget att frukta. Mycket har förändrats. De tidigare livsfarliga bergsvägarna har under de senaste 10 åren ersatts av fina Vägar tack vare EU-projekt. Och i lilla Calvi råder en charmig, avslappnad vänlighet. En kyrkokonsert med sånggruppen Meridianu (polyfonisk, korsikansk folksång) var andäktigt vacker. En smärre jazzfestival i byn (bilden) var ett festligt inslag. Och så ännu en café au lait vid MarcoPlague på stranden.