POLARPRISET 2011

Patti Smith och Kronoskvartetten! Där ser man. Än en gång totalt överraskad. Säga vad man vill, men Polarpris-kommittéen gör totalt oförutsägbara val. Det måste man säga till deras fördel.

Så det blev inte mina ständiga tips Brian Wilson, Aretha Franklin eller Chick Corea på populärmusik i år heller. Och konstmusikpriset är ännu knepigare eftersom det kan vara tonsättare eller exekutör hur som helst. Jag brukar dra till med tipsen Arvo Pärt, Philippe Entremont eller Vladimir Ashkenazy. Men icke.

Kommittén tycks satsa på nu högaktiva musiker istället för "efter lång och trogen tjänst" (som Nobelprisen). Det är bra. Och Patti Smith är ju onekligen vital tidlös och har samtidigt haft ett rigoröst inflytande. Hon är inte min personliga favorit. Dels har jag allmänt sett aldrig attraherats av punken. Dels gillar jag inte Patti Smith som sångerska. För mörk, murrig, malande för min smak.

Samtidigt som jag inser att hon har kvaliteter (inte minst litterära kvaliteter) som når högt ovanför de flesta punkrock- och rockband. Därför har jag ändå stor respekt för Patti Smith som skapare. Därför tycker jag att hennes Polarpris är ett bra och rättvist val. Och jag är nyfiken på hennes självbiografi "Just kids".

Kronos-kvartetten från San Francisco vet jag egentligen inte mycket om. Men jag högaktar de olika samtida stråkkvartetter som utgår från det klassiska formatet men experimenterar gränslöst med genrer och därmed utmanar den puritanska formeln mot spännande klangfält. Där finns också Amarillo-kvartetten, Brodsky-kvartetten och inte minst våra egna Fläskkvartetten.