BO HANSSON DÖD

Få svenska grupper är så mytomspunna som Hansson & Karlsson. Orgel-trummor-duon Bo Hansson och Janne Carlsson ("Loffe") kunde åstadkomma helt explosiva, psykedeliska orgelkaskader i långa låtar som expanderade i sina stegringar. Det var några år i slutet på 60-talet, och deras tre LP-album är förmodligen bara antydningar av hur de kunde låta live. Mest känt är det första, "Monument" (Polydor LP 1967). Då långt före sin tid.

Min gamle vän Blomma berättade en gång att han hade sett Jimi Hendrix tre gånger live i Sverige när det begav sig. Första gången var bra och tredje var bra. Men andra gången hände det att Hansson & Karlsson var förband, och de hade spelat ut honom fullständigt. Hendrix hade känt det själv. När det var hans tur att spela var kulmen redan nådd och hade inte mycket att komma med. Det är en av många underbara historier gett H&K kultstatus och respekt.


Men Hansson & Karlsson blev en kort epok och de två gick skilda vägar (väldigt skilda vägar). Strax blev Bo Hansson världsberömd "i det tysta" med sina trolskt vackert stämningsmättade skivor som "Sagan om Ringen" och "Ur trollkarlens hatt" (Silence LP 1970 resp 1972). Speciellt engelsmännen älskade Hanssons skivor. De harmoniserade väl med den tidens palett av Tolkien, fantasy och symfonirock. Själv var jag då rätt kluven till hans skivor. Idag hör man tidlösa kvaliteter i hans personliga tonspråk.

Nu är Bo Hansson borta och det är sorgligt. Förresten, varför hette duon Hansson & Karlsson med k, när Janne Carlsson stavar med c? Enkelt. Det berodde på en felstavad affisch. Och namnet satte sig snabbt.