SOUL!

Köpte fina samlingar med Aretha Franklin och Otis Redding. Riktigt klassisk 60-talssoul. "The Very Best of Otis Redding" (Atco 2-CD 2001) gör skäl för sin titel. Han sjunger, kvider, gråter sig igenom känsliga ballader som "These arms of mine", "Try a little tenderness" och "I've been loving you too long" (där blåsarna smyger sig på som en änglakör). Han stampar och gurlar i "Respect" och "I can't turn you loose". Kan man tala om sväng eller? Och så den bästa av alla, den perfekt avvägda "Fa-fa-fa-fa-fa (Sad song)", där han spelar mot blåsarna. Just rytmiken och samspelet med blåsarna gör hans inspelningar så njutbara.

Ja, Otis älskar jag. Och Lady Soul Aretha. Mycket av Tamla Motowns falsettsoul kan bli för sötsliskig för min smak. Och James Brown orkar jag inte med. De har ofta jämförts, men jag tycker det är mils skillnad. Medan Otis Redding känns fullständigt uppriktig var James Brown överlastad med manér och machoideal och maskspel.