KARL GERHARD

Jag lyssnar på Karl Gerhard och blir konfunderad. Han var eleganten och satirikern i svensk underhållning under flera decennier. Men hans sånger är knepiga att höra nu eftersom de är så hopplöst tidsbundna. Staplar av referenser till dagsaktuella händelser som knappast någon kommer ihåg. Storpolitiska resonemang mitt i världskriget. Och rent kändisskvaller (hur många minns Pauline Brunius?) Samt homoerotiska dubbeltydningar som man undrar om dåtidens breda publik fattade ("Om jag finge som jag ville", 1942).


Det roliga med Karl Gerhards är hans roll som gayikon. En fjollig aristokrat i frack som är njutbar att lyssna på just därför. Det man inte hänger med på i de ordrika, ofta pratiga texterna kompenseras av hans charm. Och att så tidigt som 1922 ha skrivit "Jazzgossen" vittnar om en otrolig trendkänslighet. Hur många i Sverige hade hört talas om jazz 1922?

Det jag inte fattar är den täta vänskapen med Zarah Leander. Radikal motståndsman kontra sångstjärna som glatt åkte till Nazi-Tyskland och "opolitiskt" gjorde karriär. Låg gemenskapen istället i en dold, kodad homoerotik (Zarah i den klassiska rollen som primadonna)?

Karl Gerhards har en färgstark lyskraft, men någon Taube eller Povel har han aldrig blivit. Därtill är hans satirer alltför begränsade i sin egen tid.
(Ovan: "Klassiska sångfavoriter", Odeon saml-LP ca 1960. Nedan: Trolig omslagsbild "En kväll med Karl Gerhard", RCA LP insp 1955).