MILES FRANSKA TONER

Liksom många andra amerikanska jazzmusiker besökte Miles Davis gärna Paris på 1950-talet. Bland Paris bohemer, konstnärer och intelektuella dyrkades jazzen som konst. Jazzens coola trumpetare med solglasögon var helt i harmoni med franska poeter, konstnärer, existensialister, nya-vågen-tända filmregissörer, fotografer, vissångare, flummiga café-au-lait-sörplare och mera nergångna existenser i kvarteren runt Montmartre.

För många amerikanska jazzmusiker var det en konstnärlig frihet i exil. I USA härskade nöjesindustrin med dess kommersiella villkor och rasismens barriärer var kännbara. I Europa kunde deras musik gud ske lov bli tagen på allvar. Utan att bara betraktas som svår och konstig.

Miles var alltså en av dessa cool cats som hängde alltså mycket i Paris. Hade förhållande med Juliette Gréco. Gjorde musiken till filmen "Ascenseur pour l'echafaud" ("Hiss till galjen") av Louis Malle. Och han samarbetade med franske arrangören och kompositören Michel Legrand på dennes skiva "Legrand Jazz". En verkligt soft jazzskiva med klangsköna inspelningar som "Django" och "Nuages".

Båda dessa gamla, lite obskyra LP-album från 1958 finns nu återutgivna på CD: "Legrand Jazz" (Essential Jazz Classics, 2009) som jag hittade i stora skivvaruhuset FNAC i Barcelona. Perfekt sommarmusik!