KAMPEMENTSBADET

Jag gillar verkligen att simma på Kampementsbadet på Gärdesfältet. Bassängen är inte stor. Den lär vara 25 m, men antingen är det en synvilla (liten bassäng på öppet fält) eller är den verkligen mindre. Och trångt blir det ofta. Mellan barnens plasksida och motionssimmarnas envishet uppstår ibland tysta irritationer. Och i smala, grunda motionsbanan inbördes uppstår ibland gnissel mellan oss långsamma bröstsimmare och någon crawlare som kräver plats.

Men allt det där gör ingenting. För jag älskar Kampe. Det är trivsamt - i all sin enkelhet. Underhållet med inventarier kunde vara bättre skött av Fritidsförvaltningen i Stockholms kommun. Men Kampe är mitt eget. Det har en personlig, avslappnad atmosfär och trevlig personal. Jag går mycket hellre till lilla Kampe än till stora, skrytiga Eriksdalsbadet på Söder. Kanske av geografiska, bekväma skäl. Men mest för att jag tycker om Kampe.

Kampementsbadet har i olika omgångar varit hotat av besparingar och kanske värre. Jag är beredd att försvara det i varje läge. Det är en oas, en tillflyktsort. Ödsliga juli-dagar går jag ofta från Radiohuset över fältet till Kampe efter jobb. Är det mörka moln på himlen gör det ingenting. Då är där lite folk. Att simma nästan ensam i bassängen på Gärdesfältet medan molnen tornar upp sig och man undrar om det ska bli regn - det finns mycket poesi i det.

Kampe i mitt hjärta. Call it "The Camp". Où "Le Campèmént". Simma 1000 m på 40 längder. Eller hur lång var det nu bassängen är?