KIM NOVAK BADADE ALDRIG I GENESARETS SJÖ

Det är ovanligt att en filmatisering verkligen håller samma klass som sin litterära förlaga. Men det gäller för Martin Asphaugs helt lyckade "Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö" (2005). Med Helena af Sandeberg, Jonas Karlsson, Anders Berg och framför allt med de båda unga skådespelarna Anton Lundqvist och Jesper Adefelt i rollerna. Det finns en oerhörd känslighet i skildringen av den dunkla mordgåtan, av mystiken kring sjön där på landet någon gång i ett avlägset tidigit 1960-tal. Och det finns en poesi i den vuxne Eriks (Johan H:son Kjellgren) sorgsna återbesök till platsen.


Håkan Nesser skrev romanen (eller deckaren) med samma titel (Bonniers 1998). Välskriven, tät, med ett tungt stråkdrag av sorg, men också med en skönhet i miljöerna och i skildringen av de två pojkarnas vänskap i pubertetens kaos och med tragiska hemförhållanden.

När filmen sändes i SVT nyligen (19 december) berättade Håkan Nesser i ett eftertal att historien ligger mycket nära en verklig händelse då, för knappt 50 år sedan. Eftersom det nu är 10 år sedan boken publicerades kan man häva sekretessen och avslöja mordgåtan. Nesser har träffat den skyldige (som nu bor i enslighet i USA). Och svaret på gåtan var inte oväntat. I både filmen och boken lämnas vissa ledtrådar och nu fick vi äntligen facit.

Men Nesser beättade också att nya uppgifter hade tillkommit från oväntade håll i sista stund. Uppgifter som friade alla de fyra tänkbara förövarna. Sant eller ej? Håkan Nesser gav ett troligt svar men lämnade också öppning för fortsatt mystik.