Heja 8 mars! Hade jag haft en radiokanal nu hade jag bara spelat kvinnliga artister idag. Mycket Monica och Joni förstås. Pretenders och Aretha. Lite bortglömda Turid och Marie Selander som sjöng så bra på "Sånger om kvinnor". Jill Scott och Erykah Badu. Sorgligt underskattade Sonya Hedenbratt när hon sjöng visan om "Rågsved".

Och så Billie Holiday och Nina Simone!!! Två generationer jazzkvinnor med kraft. Med Bille Holiday är allting bra. Från "A fine romance" och "Strange fruit" på 30-talet till sista LP:n "Lady in satin" (1958).

Nina Simones skivutgåvor är däremot en väldig röra av samlingar och halvdubletter och konstiga inspelningar, varvat med guldkorn. 50-talsinspelningarna kring "My baby just cares for me" (1957) är fantastiska. Liksom mycket (inte allt) hon gjorde 10 år senare. T ex den laddade "Blues for Mama" (1967). Temperament är bara förnamnet.