Kass Melodifestival igår, med sketna låtar.

Lyssnade hellre till Van Morrison; "Into the music" (Mercury 1979) och "Common one" (Mercury 1980, bilden). Skön gospel-jazz-soul med fantastiska musiker, Vans känsloladdade, improvisatoriska sång. Texter med hela engelska litteraturhistorien (William Blake, TS Eliot, James Joyce). Meditation och andlig livskvalitet.

Van är en sann singer/songwriter. Som skapare tycker jag han har mer gemensamt med samtida, irländska poeter som Seamus Heaney än med rock-entertainers som Mick Jagger. "Common one" är livskvalitet. Öppningen "Haunts of ancient peace" är något av den mest själfulla och vackraste musik jag vet.