Ny kulturminister, Lena Adelsohn Liljeroth. Känns efter omständigheterna mycket bättre än den förra som hade direkt fientlig inställning till public service och föreföll allmänt kulturointresserad. Fortfarande en gåta - varför valde inte Reinfeldt fru Adelsohn från början? Om han nu inte hellre kunde valt en folkpartist?

Begriper fortfarande inte varför den "mjuke" Reinfeldt först tillsatte en Timbro-extremist. En aggressiv markering eller bara av ointresse för en oviktig fråga, någon skulle man ju ta? Hur som helst verkar ju inte alliansen ha pratat ihop sig till någon enhetlig hållning i kulturfrågor.

Och hur kunde Cecilia Stegö-Chilò på ett par dagar hinna bestämma att SVT:s sändningstillstånd halveras till tre år och skrota fri entré på museer? Ingen debatt eller riksdagsbeslut om det? Vad är det för ministerstyre?

Drevet och debatten om licensskolk har öppnat upp för ett utbrett SVT-hat och public service-hat som jag inte trodde var möjligt. Speciellt på insändarchatter och i bloggvärlden har huligantoner skrikits ut. Det har varit "Riv SVT!" och "Sälj ut SVT!" och "Lägg ner skiten!" och "Vägra licens!" och dumma tillmälen som "statstelevisionen" och "sosse-tv" hit och dit. Uppenbarligen har både "Fri television"-kampanjen och licensdrevet retat en del.

En politisk falang vid makten vill på fullt allvar montera ner SVT och SR till minsta möjliga enhet som bara producerar nyheter på samiska och lite nyheter och kultur. Med Stegö & co såg detta riktigt brännande ut. Låt oss hoppa på bättre med nya kulturministern. Därmed inte sagt att inte licensformen ska debatteras.

Apropå SVT i framtidens mediasamhälle skriver Paul Frigyes bra i nya Journalisten/29:
"Men samtidigt har samhällets behov av rikstäckande public service-verksamhet snarast ökat. Ett medium som självständigt utgör en gemensam referens i ett i övrigt fragmentiserat samhälle utgör ett gigantiskt samhällsvärde."